Höftfraktur är flera typer av fraktur

Höftfraktur delas in i cervikala (fraktur genom lårbenshalsen), trokantära ( fraktur strax nedom lårbenshalsen på de benutskott, trokanterområde där musklerna fäster) och subtrokantär (fraktur inom området 5cm nedom benutskotten). De olika frakturerna behöver opereras med olika metoder och läker olika fort. Det är därför viktigt att inte jämföra sig med andra som råkat ut för en höftfraktur.

Symtom:
– ont i ljumsken eller låret
– svårt att röra eller stödja på benet
– benet är förkortat och utåtroterat

 

Olika operationsmetoder

En operation bör göras så snart som möjligt för att minska risken för komplikationer. I Sverige brukar målet vara att operera inom 24 timmar. Men det är viktigt att patienten mår så bra som möjligt inför operationen och då kan det ibland ta längre tid.

 

Cervikal fraktur
Om frakturen är odislocerad (vilket betyder att benbitarna ligger ihop) fogar ortopedläkaren samman benet med två parallella skruvar, som förs in genom ett litet snitt i huden. Vid många sjukhus används två parallella metallpinnar med varsin utskjutbar krok, i stället för skruvar. Ingreppet tar kort tid.

Om frakturen är dislocerad, (benbitarna är snedställda och ligger inte an till varandra) bedöms frakturen inte har så goda möjligheter att läka genom en vanlig operation. Det gäller speciellt om patienten har reumatism eller mycket skört skelett av annan anledning. Då opererar ortopedläkaren in en konstgjord höftled, en så kallad protes eller artroplastik.

Trokantär fraktur
Vid denna fraktur används en så kallad glidskruv och platta som opereras in och hålls samman av hållskruvar mot lårbensskaftet. En annan vanlig metod vid subtrokantära frakturer är att en spik förs ned i lårbenets märghåla, den innersta delen av skelettet. Skruvar låser spiken till benet.